En tidig morgon i maj. Grått dis söder om Söder. Luften mättad  med björkpollen och fågelsång. Jag är på väg till ett möte på Globen och stannar vid Nynäsvägen där den tunga trafiken bitvis dränker fågelsången och får pollenmolnen att virvla som tornadon i Midwest. Framför mig en ljustavla som ytterligare förstärker upplevelsen av pionjärland och främlingskap:

BERGMANFESTIVALEN – FRÖKEN JULIE

ANNEXET 4-5 JUNI

Bergman och Strindberg i sportpalatset, schlagertemplet, arenan för hästtävlingar och motorshower. Vad har vi gjort? Det här stämmer ju inte! Och ändå vet jag att det stämmer. Den här diskussionen har jag haft med styckets ena regissör Katie Mitchell som ställde sig frågande och ängslig inför vårt val av spelplats.

Jag såg Fröken Julie i Avignon. Eller rättare sagt i Cavaillon, en sömnig stad några mil söder om det gamla påvesätet. I sista stund var Avignonfestivalens ledning tvungen att flytta den tekniskt krävande produktionen till en trist teaterlokal som påminner mycket om de kompromisser som man gjorde titt som tätt när man byggde de misslyckade kombinerade teater- och kongressanläggningarna när det gick som vildast till på svenska landsbygden. Och då är det trist. Så var det i Cavaillon.

Med sorg i hjärtat och oro i maggropen ställde jag mig i den ringlande kön och sände en längtande tanke till de intima förställningarna som jag hade privilegiet att jobba med under Katies konstnärliga ledning på Målarsalen: Påsk, Natt och Drömmar…  Jag hamnade någonstans ganska långt från scenen, Avignonbesökarna hade redan köat i timmar för att försäkra sig om de bästa platserna till den legendariska föreställningen.

Sekunder efter var jag absorberad av det som pågick på scenen. Förberedelser? Eller hade föreställningen börjat? Eller var det en sista minutens katastrof på gång. Febril aktivitet rådde på scenen, men i sömngångaraktig tystnad och full koncentration. Nittio minuter senare satt jag fortfarande framåtlutad, tårar på kinderna och hjärnan full av myror. Var hade jag varit? Inte i Cavaillon. Inte på jorden. Kanske hade jag varit i Katies huvud. Eller Julies pigas svartsjuka hjärta? 

Då visste jag. Den här föreställningen skall till Stockholm i maj. Och när jag så småningom insåg att den inte får plats i någon mindre lokal än ett hjärta eller en hjärna utgör, då fick det bli Annexet.

Seppo Laukkanen, Festivalchef

Missa inte festivalaktuella Katie Mitchells publiksamtal nu på måndag (21 maj) kl 17.00 på Målarsalen. Det blir ett samtal om teknikens roll i den moderna teatern, samtalsledare är Seppo Laukkanen (producent) och Angela Kovács (skådespelare). Det är gratis inträde och biljetter kan du hämta på plats från 45 min innan. Välkommen!

Vi har frågat en rad medarbetare vad de är mest nyfikna på under Bergmanfestivalen. Idag svarar skådespelaren Tanja Lorentzon som gjort succé med sin monolog Mormors svarta ögon och dessutom är aktuell i Fanny och Alexander.

Vad är du mest nyfiken på under Bergmanfestivalen?
- Jag ser speciellt fram emot Schaubühnes Fröken Julie av Katie Mitchell och Leo Warner. Jag jobbade med Katie i Påsk här på Dramaten och det var en av de bästa arbetsprocesser som jag har varit med om. Katie jobbar väldigt metodiskt där man tillsammans undersöker pjäsen/texten i varje detalj och där samspelet mellan skådespelarna står i första rummet. Därför skall det bli så spännande att se hur hon har utvecklat sin arbetsmetod under de här åren som har gått med hjälp av avancerad teknik. Och hur ofta får man gå på teater i Globens Annex? Den chansen måste man bara ta!

Maria Aschauer skapar ljud under Fröken Julie.

Vilken är din roll under föreställningen?
- I vanliga fall är jag regiassistent på Schaubühne. Men i Fröken Julie gör jag även ljudeffekter under föreställningen.

Vilka ljud använder ni?
- Det beror på situationen. Eftersom vi försöker ljudsätta varenda rörelse som syns på scen och på skärmarna, så blir det många olika ljud.

Berlintidningen Exberliner intervjuade Katie Mitchell i samband med premiären av Fröken Julie på Schaubühne 201o. I intervjun berättar hon bland annat att bara 15-20% av Strindbergs ursprungstext används i hennes uppsättning, och att hon även använder text från den nutida danska poeten Inger Christensen.

Du har väl inte missat att en av Bergmanfestivalens föreställningar är så stor att vi inte ens får plats med den på Dramatens stora scen? Schaubühnes Fröken Julie i regi av Katie Mitchell och Leo Warner är så stor att vi fått placera den på Globen Annexet för att ge den de svängrum den behöver. En klassisk pjäs i en ny, spännande och tekniskt väldigt avancerad tolkning. Biljetter bokas via Ticknet.se

I dagarna har ett tekniskt team från Schaubühne varit på besök i Stockholm för att rekognosera lite inför sommarens gästspel på Bergmanfestivalen. Både Demoner som spelas på Stora scenen den 27-28/5 och Fröken Julie som spelas på Globen Annexet den 4-5/6 har tekniskt väldigt avancerade scenlösningar vilket kräver noggranna förberedelser.

Möt Thomas Ostermeier, en av Europas mest framstående regissörer och konstnärlig ledare för Teater Schaubühne i Berlin. Från Schaubühne kommer två av de utvalda föreställningarna i årets Bergmanfestival 27/5 – 6/6 – Katie Mitchells och Leo Warners uppsättning av Strindbergs Fröken Julie och Ostermeiers egen uppsättning av Lars Noréns Demoner.