I went to the house but did not enter – Stora scenen 5 - 6 juni
Sagt om pjäsen
Språk: Engelska med svensk text
En scenisk konsert i tre tablåer
Heiner Goebbels bländade publiken på Bergmanfestivalen 2009 med sin Eraritjaritjaka. Nu återvänder han med I went to the house but did not enter. En föreställning som rymmer en stark kvartett texter av T.S. Eliot, Maurice Blanchot, Franz Kafka och Samuel Beckett och en lika stark sångarkvartett – The Hilliard Ensemble. Gruppen har sedan 1980-talet hyllats för sina redan legendariska inspelningar av tidig vokal musik, inte minst Monteverdi, Gesualdo och Bach, men också för sina inspelningar av nutida tonsättare som Arvo Pärt, Heinz Holliger, Gavin Bryars och Jan Garbarek.
De fyra aktörerna/sångarna tar plats på scenen som vemodiga clowner, prudentliga tjänstemän, vänliga herrar och gåtfulla vägvisare till ett skeende som inte liknar något annat. Fyra sökande antihjältar, bofasta i irrandet. Tiden går, natt och dag avlöser varann, herrarna distraherar sig, packar upp eller packar ihop, trafik omger huset, orden som de utsäger och avlyssnar och sjunger är nära dem och bildar samtidigt en hög himmel runt dem.
Heiner Goebbels (född 1952) är en kompositör och regissör som experimenterat på flera områden. På Bergmanfestivalen 2009 gjorde han succé med den överraskande och helt originella föreställningen Eraritjaritjaka, producerad av Theâtre Vidy i Lausanne som också producerat hans I went to the house but did not enter. Han inledde sin bana som kompositör på 1970-talet och skrev både balett-, teater- och filmmusik. På nittiotalet skrev han flera orkesterverk och började arbeta med iscensättning av konserter, vilket ledde till att han började experimentera med hur man kan använda musik på scenen och skapa en ny form av musikteater. Hans första opera hade premiär 2002. Heiner Goebbels har också arbetat inom fältet för bildkonst och gjort ljudinstallationer på viktiga utställningar som Documenta i Kassel.
Théâtre Vidy-Lausanne, nationalteater för det franskspråkiga Schweiz, arbetar intensivt med internationella samarbetspartners och samproducenter. Vidy blir på så sätt mer en teaterproducent än ett traditionellt teaterhus, och många av deras produktioner spelas framförallt på andra teatrar. Théâtre Vidy-Lausannes egna teaterhus rymmer tre scener i olika storlekar, med plats för 100-400 åskådare. Huset byggdes för den schweiziska nationalutställningen 1964, och planerades därefter att rivas. Så blev lyckligtvis aldrig fallet. Teatern har ett nätverk med en rad framstående regissörer från olika länder, som britten Peter Brook, dennes dotter Irina Brook och fransk-jugoslaviska koreografen Peter Nadj.
Théâtre Vidy-Lausannes hemsida: www.vidy.ch
Mer om I went to the house but did not enter under Bergmanfestivalen:
- Föreställningarna introduceras av Dramatens chefdramaturg Magnus Florin. 30 min innan föreställning i Marmorfoajén.
- Möt regissören Heiner Goebbls och hör om arbetet bakom I went to the house but did not enter i ett publiksamtal efter föreställningen den 5/6.
- Heiner Goebbels och Seppo Laukkanen samtalar om musikens roll i den moderna teatern den 6/6 kl. 18.00 i Målarsalen.
- Samtal om musikens roll i den moderna teatern med Jörgen Dahlqvist, konstnärlig ledare för Teatr Weimar, och Kent Olofsson, tonsättare. Den 30/5, kl 18.00 i Lejonkulan.




