Miranda – Lilla scenen 30 - 31 maj

Speltid:
Ca 80 min

Sagt om pjäsen

  • "I would like to express my gratitude. Yesterday I saw MIRANDA in the New Theater in Poznan and I am deeply touched by the mastery of the actors and most of all by the sensitivity of the director."

Språk: Litauiska med svensk text


Miranda är en föreställning om teaterns och fantasins möjligheter att skapa nya världar ur nästan ingenting. Vi befinner oss i en lägenhet belamrad med böcker och dokument. En svartvit TV-apparat visar flimrande bilder från en föreställning av Svansjön. Boney M eller Alla Pugatjova hörs på radion.

I lägenheten, med atmosfär av husarrest eller möjligen exil, bor en man med sin, som det ser ut, handikappade dotter. Mannen hjälper henne med vardagliga sysslor, matar henne, masserar hennes fötter. Han vill läsa någonting för henne. Hon insisterar på en speciell bok. Den visar sig innehålla Shakespeares Stormen och snart börjar ett märkligt rollspel. Mannen gestaltar de olika karaktärerna i pjäsen, och hon spelar Miranda, Prosperos dotter, men också luftanden Ariel.

Rollspelet glider in i verkligheten, och verkligheten gestaltar sig i rollerna. Det inbillade blandas med det konkreta och spelet ser ut att bestämma sina egna regler. Stormens repliker blandar sig med utdrag ur Hamlet, Kung Lear, Macbeth… Till slut går spelet över styr och en kuslig ordning infinner sig, eller möjligen en glömskans försoning?

När lägenhetens stumma telefon, dess enda synbara koppling till omvärlden, äntligen vaknar till liv är det möjligen för sent. Möjligen har Prosperos ö – en metafor för alla öar i de sovjetiska arkipelagerna – redan mist sin sista invånare?

Oskaras Korsunovas (född 1969) har blivit en av Europas mest uppmärksammade och omtalade regissörer, känd för en egenartad, visionär och suggestiv scenkonst. Han är från Litauen och har numera sin egen teater i Vilnius, Oskaro Korsunovo Teatras, OKT. Oskaras Korsunovas har också arbetat internationellt och bland annat satt upp Strindbergs Till Damaskus på Nationaltheatret i Oslo och Sarah Kanes Befriad (Crave) på Dramatens Elverket. Hans uppsättningar, både av modern dramatik och klassiker, har gästat många internationella teaterfestivaler och han har mottagit otaliga priser och utmärkelser.

Oskaro Korsunovo Teatras – OKT var länge en helt fristående teatergrupp, som ändå lyckades skapa en ensemble med 15 heltidsanställda skådespelare. OKT bildades 1999, med bas i Vilnius i Litauen, med hade tidigt som idé att inte vara bofasta i ett särskilt teaterhus vilket gjorde att teaterns produktioner ofta turnerat, i Litauen såväl som övriga Europa. Målet var att bryta med alla konventioner inom teatern och på så sätt vara fria, moderna och nyskapande. Ett av teaterns uttalade konstnärliga mål är att spela nutida pjäser som om de vore klassiker, och att spela klassiker som om de vore nutida. Efter tio år utan eget teaterhus flyttade OKT 2009 slutligen in på en egen scen i Vilnius, samtidigt som teatern fick uppdraget som Vilnius Stadsteater.

Oskaro Korsunovo Teatras hemsida: www.okt.lt


Mer om Miranda under Bergmanfestivalen:

  • Föreställningarna introduceras av Dramatens chefdramaturg Magnus Florin. 30 min innan föreställning i Lilla scenens foajé.
  • Möt regissören Oskaras Koršunovas och hör om arbetet bakom Miranda i ett publiksamtal efter föreställningen den 30/5. Samtalsledare är Elin Klinga.
  • Möt Annika Wik, forskare i publikens upplevelser inom film och samtidskonst, i ett samtal om publikens faktiska, mentala och kroppsliga, upplevelser. Den 4/6 kl 18.00 i målarsalen.

Festivalbloggen / Miranda

”Vad fick mig att känna såhär?”

Bergmanfestivalen fortsätter lyssna på nästa generations dramatiker. Igår såg Pernille Lindstad (registudent från Stockholms Dramatiska Högskola) Miranda på lilla scen. I förrgår var hon lyrisk över Schaubühnes Demoner, såhär tyckte hon om Miranda:

“Miranda” - Teatras OKT

PHUHHH… Aldrig har tiden gått så sakta..

Jag fattar inte riktigt, men det kändes som om jag fastnat inuti en evighetspjäs, jag blev galen, galen av att jag aldrig fick komma ut därifrån.

Skådespelarna var väldigt duktiga, men men…

Vad fick mig att känna såhär?

Det kan vara att jag kände det som om jag blev inlåst i pappans och den funktionshindrade dotterns lägenhet i Littauen.
Allt var miserabelt, ingenting var vackert.
Pappan försöker mata dottern med blomkålssoppa, något hon inte vill ha, och hon spottar därför ut allting på honom och efter det går han runt med bitar av blomkål på huvudet.

Sedan börjar själva pjäsen;

Dottern vill att pappan ska läsa en bok, “Stormen” av Shakespeare. Pappan börjar spela karaktärerna i boken istället, alla utom Miranda och Ariel som dottern själv spelar.

Allt är egentligen bara ganska äckligt och fastän det är vackert att dom drömmer sig in i boken, en annan värld, så kan jag ändå inte förälska mig i det och när Miranda blir “kåt” på pappan för att han föreställer prinsen i boken… Ja, det är teater i sitt mest perversa utförande.

Ack ja…

Det kan vara att det är helt genialiskt och att det jag kände var precis det Oskaras Korsunovas ville få publiken att känna, det ska inte vara behag och romantik man känner när man “besöker” denna lägenhet i Litauen med all den bakgrund landet har.
Vilken känsla som än skulle förmedlas så kändes mina 100 minuter endast som en evighet.

Gå och se den så kan vi diskutera om huruvida tiden stod still även för Er.

Vänligen,
//Pernille Lindstad, Regi Stdh 2012

Oskaras Korsunovas om Miranda

Igår samtalade regissören Oskar Korsonovas med publiken om Miranda och om arbetet bakom föreställningen. Samtalsledare var Elin Klinga (som arbetat tillsammans med Oskaras i en tidigare uppsättning av Befriad, på Elverket).

Biljetter till kvällens föreställning kan köpas direkt i biljettkassan eller på tel: 08-667 06 80

Skrivet om Miranda

Ikväll spelas andra och sista föreställningen av Miranda. Så här skrev ett par av recensenterna som var på plats under gårdagens föreställning:

Miranda är en storslagen saga om att bli till med litteraturen och teaterkonsten som inspirationskälla och verktyg. SvD

Föreställningen är stark, kryper under skinnet och går inte att skaka av sig efteråt. Kulturbloggen

Ömsom ljud- och ljusmässigt raffinerad skräckis, ömsom ömsint saga; genomgående en storslagen hyllning till fantasin och litteraturens kraft. Nummer

Tolkad som allegori handlar Miranda mindre om politiska realiteter än om för- stelnade mentaliteter.  Expressen

Det är en lysande tolkning även om det dök upp exakt en svan för mycket. Aftonbladet

Föreställningen är lika full av infall som lägenheten av rekvisita, och riktigt vad dramat utmynnar i är svårt att helt förstå. DN

Miranda och Svansjön

Ikväll går Miranda upp på Lilla scenen. Pjäsen utspelar sig förvisso i ett enda rum, men skapar ständigt större världar genom fantasifulla metaforer. Något som bland annat Artactmagazine.ro skriver om i en lyrisk recension: ”Regissörens förmåga att skapa olika världar utifrån två eller tre ingredienser, lekfullt ihopfogade, gör varje scen överväldigande.”

Lite förkunskap skadar dock inte. Ett exempel är Tjajkovskijs Svansjön som förekommer en hel del i föreställningen. Varför just Svansjön? En anledning kan vara att Sovjet, när landet genomgick omvälvningar som Kreml inte omedelbart kunde förklara, snabbt brukade sända ett oannonserat kulturprogram i medierna. Ofta fick Svansjön fungera som en kulturell rökridå när den dogmatiska tunghäftan infann sig på Röda Torget. Så ofta, att Tjajkovskijs balett kom att bli ett tecken på att någonting oväntat har hänt.

 

Det kom ett brev till Miranda

I slutet av februari i år fick Oskaras Korsunovas och OKT / VILNIUS CITY THEATRE ett brev från en man som just sett Miranda

Dear director, actors, people involved,

I would like to express my gratitude. Yesterday I saw MIRANDA in the New Theater in Poznan and I am deeply touched by the mastery of the actors and most of all by the sensitivity of the director. I wish you had your base here in Poland…

I am a student of directing in the Theaterical School in Wroclaw and probably you get a lot of such emails saying thank you and you pay no attention to that.

While watching the performance I asked myself (and I often ask myself) what is stronger fiction or reality. I understand that problem. I often think I should have a “normal” “beneficial” job; instead I make theater. The character has understood his fate. I have done it some years ago. The truth is difficult to bear.

I deeply sympathise with the director. If you can please send him my best wishes. This is the most important theatrical experiance in my life. I’ll carry it with me.

I wish I had a chance to have a conversation with such a sensitive person.

Yours forever -
Grzegorz Szlanga


Blir du nyfiken? Miranda spelar på Lilla scenen 30-31 maj. Välkommen!